kliaDEBATT. Här har vi ytterligare ett solklart exempel på att ”läkemedelsforskningen” och vården mest är intresserade av att hämma symptom och sedan kalla det för ”att bota” och i gärningen riskera att skapa farliga biverkningar.

Text: Torbjörn Sassersson

Det handlar om att ta bort kliandet vid eksem och psoriasis. DN kallar sin artikel ”Därför kliar det på huden” och Joakim Sundberg på DN tror att kliandet beror på en molekyl som forskarna kallar NPPB.

Medan alternativvården från ett holistiskt perspektiv varnar för att dessa hudsjukdomar uppstår pga av inre obalanser eller förgiftningar försöker den kemiskt inriktade skolmedicinen ta bort kroppens hudreaktioner på inre sjukdomstillstånd.

Rapporten heter: ”The Cells and Circuitry for Itch Responses in Mice” och forskarna är Antosh Kumar Mishra och Mark Hoon vilka finns på National Institute of Health.

DN skrev 25 maj 2013:

”Forskare tror sig ha löst gåtan till varför det kliar. Känslan är kopplad till en enskild molekyl som skickar signaler till hjärnan att vi måste klia oss. Upptäckten kan bana väg för mediciner mot kroniska hudsjukdomar som eksem och psoriasis.”

I slutet av artikeln konstaterar Joakim Sundberg:

”Dock finns det ett problem med molekylen. Den fyller nämligen en stor funktion för människan som signalämne till hjärtat och andra livsviktiga organ. Att bara slå ut som man lyckats göra på möss kan innebära en hälsofara. Därför behövs flera studier på molekylen göras innan ett botemedel mot klåda kan vara aktuellt.”

Kemteknisk skolmedicin och pseudovård

Det här betyder att om ett läkemedelsbolag lyckas få ut ett läkemedel (läs kemiskt preparat) som hämmar kliandet kan preparatet samtidigt skada hjärtat och inre organ som till exempel hjärnan. Det vanliga scenariot brukar innebär att en liten del av befolkningen skadas allvarligt eller dör av ett sådant kemiskt preparat medan majoriteten av patienterna ”bara” får vaga hälsoproblem som allt som oftast av vården tolkas som nya ”sjukdomar” istället för biverkningar.

Jag ifrågasätter att Joakim Sundberg på DN, en tidning som har en folkbildande funktion i samhället, inte gör några djupare reflektioner över konsekvenserna av detta ständiga kommersiella experimenterande med kemiska preparat på människan och denna ständiga symptomhämmande pseudovård som är så typisk för kemteknisk skolmedicin.

Men vi kanske inte kan förvänta oss något annat från en läkemedelsbransch som historiskt härstammar från den petrokemiska industrin dvs oljeindustrin. Om en medicinsk verksamhet inom den petrokemisk industrin försöker hitta på läkemedel blir lösningarna kemiska preparat där varje sjukdom betraktas som ett smuts som ska tas bort med ett rengöringsmedel. 

Text: Torbjörn Sassersson